SAFT: Samhället – Familjen – Teatern
Teatercentrum inledde hösten 2024 ett projekt som sträcker sig över tre och ett halvt år.
SAFT är ett långsiktigt projekt för människor i integrationsprocess som syftar till att med hjälp av barnböcker och redan befintliga teaterföreställningar baserade på dessa böcker etablera en modell för:
• Språkinlärning
• Gemensam kulturupplevelse för vuxna och barn
• Tillträde till nya offentliga rum
• Breddad tillgång till kulturutbud
Sju kommuner i Skåne ska ingå i projektet. Här erbjuds deltagare hos SFI-skolor och därtill eventuella samarbetsparter bibliotek och språkcaféer en föreställning och en bok som studiematerial per kommun, per säsong. Två föreställningar per år.
Projektet verkar genom att intentioner inom flera områden, kulturellt, pedagogiskt, socialt och integrerande kan arbeta i och med samma modell. Projektet bidrar till positiva värden på dessa områden. I den kulturella kontexten både på det konstnärliga och samhälleliga planet kopplat till konstupplevelser, medvetenhet om och tillgång till teater. Pedagogiskt direkt kopplat till språkinlärning, men också till kunskap om samhället. Slutligen socialt och integrerande i relation till mångfald och tillträde till det offentliga rummet.
Projektet ska utöver att forma ovan modell också producera en metodbok. Metodboken visar hur en föreställning kopplad till en bok kan användas inte bara som en enskild kulturupplevelse utan som ett sätt att nå de mål och effekter projektet beskriver.
Aktuellt oktober 2024: SFI-skolor i sex kommuner är nu klara för att ingå i projektet i tre år, vilket vi är glada och stolta över.
De medverkande skolorna är: Lärcentrum i Bjuv, Folkuniversitetets SFI Helsingborg, Malmö, Lund och Kristianstad, Kvarnby Folkhögskola SFI Malmö samt SFI Trelleborg. Arbetet med att välja bok och föreställning pågår för fullt.
BAKGRUND
I region Skånes kulturplan 2025–2028 står: ”En långsiktigt hållbar samhällsstruktur med ett rikt kulturliv, föreningsliv och stort ideellt engagemang utgör ett kitt i samhället och medverkar till sammanhållning och gemenskap. Kultursektorn bidrar, genom sin betydelse för social sammanhållning, till att stärka individen och till integration och inkludering.”
Man konstaterar också att det ”… råder fortsatt stora skillnader i vem som nyttjar den offentligt finansierade kulturen. Kulturvanor påverkas av samhällets utveckling i stort, och följer såväl geografiska som socioekonomiska mönster. De utmaningar som Skåne står inför, som låg sysselsättningsgrad, låg tillväxt, och stora skillnader i hälsa kopplat till bland annat utbildningsnivå och boendemiljö, påverkar möjligheterna att nå de kulturpolitiska målen. Dessa utmaningar är svåra att hantera och förändra endast med kulturpolitiska verktyg. För att närma sig de kulturpolitiska målen krävs därför en ökad samverkan med andra politikområden.”
Vi ser hur klyftorna ökar i det svenska samhället och en stor och utsatt grupp som berörs är nyanlända eller människor i olika stadier av integrationsprocesser. Här behövs verkligen mångfald, inkludering, sammanhang och delaktighet, liksom språkkunskaper och tillgång till konst och kultur och det offentliga rummet. I det här projektet vill vi inte bara använda konst och kultur som enskilda upplevelser, eller en extra krydda, vi vill i samverkan mellan kultur och utbildningssektor på ett långsiktigt och strukturerat sätt bidra till en långsiktigt hållbar samhällsstruktur.
Teater 23 i Malmö berättade hur en nyanländ flyktingfamilj åkte buss genom stan till deras föreställning ”Legenden om Sally Jones” inte en, utan tre gånger. Teater 23 frågade varför de kom tillbaka så många gånger och svaret blev att hela familjen tyckte att föreställningen var underbar, att språknivån var sådan att de kunde förstå och att hela familjen kunde ha stort utbyte av en teaterupplevelse tillsammans. En utgångspunkt för att genomföra ett projekt som leder till:
1. Nya målgrupper.
Det kan vara svårt att hitta in till teatern. Språkbarriärer, alienation, tillträde till det offentliga rummet och tillgång till information, är alla faktorer som bidrar. Här ges en introduktion som vi har sett leder till fortsatt aktivitet.
2. Språkträning.
Många nyanlända kommer i kontakt med och får använda sig av svenska språket i alltför liten utsträckning. Språket blir ett hinder och en barriär i stället för en tillgång. Utöver SFI är det viktigt att få praktisera så mycket som möjligt. Varför inte förena nytta med nöje? Det finns redan ett antal goda exempel där den fria teatern har erbjudit föreställningar för SFI-studenter just som språkträning.
3. Teater för familjen.
Vi ser att familjen, föräldrar, mor- eller farföräldrar och barn alltför sällan upplever teater tillsammans. Barnen får i hög utsträckning sina teaterupplevelser via fritids och skola och de vuxna söker sig (om alls) till teatern utan barnen. Den delade upplevelsen leder till samtal, stärkta relationer och gemensam aktivitet i offentliga miljöer.
4. Integration
Bland första och andra generationens invandrare pekar studier på att barnen kommer in i det svenska samhället fortare och i högre utsträckning än de vuxna. Vuxna som mindre framgångsrikt integrerar sig i det svenska samhället blir alienerade inte bara i förhållande till samhället utan också i viss utsträckning till sina barn. Barnens kunskaper om språk och samhälle stärker förutsättningarna för att via gemensamma kulturupplevelser komma ut i en större kontext, barn och vuxna tillsammans, och interagera socialt och i samhället, vilket definierar integration. Vi kommer att fråga deltagarna om de har blivit inspirerade via projektet att själva uppsöka teatern tillsammans med barn och familj eller på egen hand samt om de svarar nej, vilka hinder som föreligger. I svaren kan finnas kunskaper om hur konst och kultur kan följa upp kontakten med dessa presumtiva besökare och erbjuda information och inbjudan för framtida besök.
En mindre förstudie har genomförts. Inför projektet utgick vi dels från de erfarenheter vi själva har och de kunskaper vi byggt upp i samtal med Teatercentrums medlemsteatrar, i studien av deras verksamheter, i samtal med arrangörer och i studien av deras verksamheter både inom skolan och i relation till scener som erbjuder ett utbud för offentligheten. Vi hämtade kunskap ur fyra projekt som genomförts med stöd av bl.a. Svenska Postkodstiftelsen, Sparbanksstiftelsen, Region Skåne och Allmänna Arvsfonden.
I Myndigheten för Kulturanalys ”Vem får vara med?” ställs frågor som: ”Hur går det till när kulturpolitiska idéer omvandlas till handling på lokal nivå? Hur fylls idéerna med innehåll? Vad är det som krävs för att de kulturpolitiska idéerna och visionerna om mångfald och integration ska resultera i långsiktig strukturell förändring? Och vad menas egentligen med mångfald och integration?
De slutsatser som dras utifrån forskningen kring det norska kulturhuset Neon1 och kulturhuset G602 är att kommunalt kulturarbete för att genomföra kulturpolitiska idéer om mångfald och integration, eller ibland bara att generellt öka deltagandet bland unga i kulturaktiviteter, visar att det ofta handlar om att intentioner inom flera områden, kulturellt, pedagogiskt, socialt och integrerande ofta återfinns och verkar i de aktiviteter som genomförs. Man konstaterar också att det finns utmaningar kring hur olika instanser och förvaltningar samarbetar kring gemensamma verktyg och metoder. Alla dessa delar återfinns också i vårt projekt och ett av projektets mål är att visa hur SFI, bibliotek och språkcaféer kan samarbeta med teatern och kommunala resurser.
Vi har i det här projektet utgått från befintliga föreställningar som riktar sig till familjen. Långsiktigheten i att kunna erbjuda scenkonst i den kontext som projektet beskriver är sannolikt säkrad i det enkla faktum att de föreställningar som erbjuds kommer att produceras så länge det finns en politisk vilja och ett stabilt demokratiskt samhälle som kan erbjuda scenkonst för barn och unga. De effekter projektet har som mål att uppnå ligger redan häri, och ingen anpassning av det konstnärliga innehållet eller den kontext det presenteras i har krävts och därmed har kvaliteten i det konstnärliga innehållet och i upplevelsen för publiken inte komprometterats vilket vi kan se både i enkätsvar och i de intervjuer vi har genomfört. Teatercentrums medlemsteatrar visar fram ett stort och varierat utbud av mycket hög konstnärlig kvalitet och det ges därför goda förutsättningar för att välja föreställningar som är lämpade för ändamålet.
Frågan om mångfaldsbegreppet och hur det kan förstås är central i de politiska sammanhang som adresserar integrationsfrågor. I exemplet ovan från de norska kulturhusen Neon och G602 konstateras att det blir bättre om flera intressen, politik- och förvaltningsområden samverkar. I det här projektet är mångfald olika etniska grupper som möts, bildnings-, erfarenhets- och åldersmässiga olikheter, samt olika kulturella uttryck där den svenska teatern upplevs och diskuteras av människor med varierande kulturerfarenhet och bakgrund. Mångfalden kommer som en naturlig följd och får ta sig det uttryck som uppstår i sammanhanget.
Men det verkliga fokuset i projektet ligger på frågor om språk och tillträde till det offentliga rummet. Grundläggande för integration och mångfald.
Vi har också testat upplägget. Fyra teatrar har spelat fem föreställningar för personer i integrationsprocess, knutna till SFI, språkcaféer och invandrarföreningar i Malmö och Lund.
Vi har haft deltagare från Afghanistan, Albanien, Azerbajdzjan, Bulgarien Egypten, Etiopien, Jemen, Iran, Irak, Libanon, Makedonien, Palestina, Sudan, Syrien, och Turkiet.
Kontakt: Lars Dahlquist, verksamhetsledare Teatercentrum Södra regionen
epost: lars.dahlqvist@teatercentrum.se mobil: +46 70 555 41 86
