PAPPAN, POGROMEN OCH PARALLELLEN

Föreställningen tar avstamp i skådespelaren Adriana Savins sökande efter sin pappas levnad och överlevnad som jude i Bukarest under Andra Världskriget. Den bygger även på författaren Mihail Sebastians dagböcker 1935-44 – den tid då Rumänien anammade nazismen som ideologi – samt på observationer av antidemokratiska tendenser i vår egen tid.

”En personlig, laddad skildring av tidlösa mekanismer… en väl och nära berättad historielektion”
– Lars Ring, Svenska Dagbladet

”Komprimerat och berörande om antisemitismen… skarpt och klart hellre än känslosamt”
– Ingegerd Waaranperä, Dagens Nyheter

Pappan, pogromen och parallellen är en föreställning om hur snabbt och till synes smärtfritt språkbruk och mentalitet kan förändras i ett samhälle, och hur det otänkbara plötsligt framstår som helt naturligt.

En föreställning om Förintelsen i Rumänien och om Sverige idag.

FRÅN 1923 TILL 2025
Rumänien 1923: läget såg ganska ljust ut för demokratin i Rumänien – alla människor skulle garanteras lika rättigheter, även judar, romer och andra minoriteter.
Tjugo år senare var folkmordet – Förintelsen – ett faktum, med några av världens brutalaste pogromer mot framför allt judar, med koncentrationsläger, dödståg och en våldsamhet som fick den allierade Hitler att ryta till och säga åt rumänerna att sköta dödandet snyggare.

Sverige 2025: vi pratar och tänker annorlunda idag än för bara tio år sedan och gränserna för det accepterade har förflyttats. Även vårt samhälle, vår tid, brutaliseras – steg för steg

FRÅN BUKAREST TILL STOCKHOLM
Skådespelaren Adriana Savins pappa Lucien var jude och växte upp i Rumänien under den tid då landet förvandlades från en ganska vanlig demokrati med vanliga orättvisor och fördomar, till en fascistisk diktatur med folkmord på agendan. Lucien blev på 60-talet konsertmästare på Operan i Stockholm, och bildade Savinkvartetten. 2023, när pjäsen hade premiär, skulle han ha fyllt 100 år. ”Rumänien tog hand om sina judar” sa han, när Adriana frågade sin pappa hur det var under kriget. Varför ville han inte berätta om vad som egentligen hände? Vem försökte han skydda?

FRÅN EN SOM VAR MED
I sin Dagbok 1935-44 beskriver den rumänskjudiske författaren Mihail Sebastian vardagen i Rumänien under krigsåren: de små förskjutningarna i språket, vännernas gradvisa accepterande av brutaliseringen av samtiden och den märkliga motsättningen i att vara fullkomligt delaktig i ett samhälle – som intellektuell, kamrat, älskare – och samtidigt tillhöra dess paria, ”ohyran” som alla andra plötsligt är överens om måste utrotas.

Koppling till läroplanen

Samhällskunskap – demokrati, diktatur, fördomar, flyktingar, fascism, nazism
Historia – Andra världskriget, Rumänien, Förintelsen, antisemitism, folkmord, etnisk rensning
Svenska – teater, dans, språk, Mihail Sebastian
Bild – scenografi, rum, kostym
Musik – klassisk musik, folklig musik, livemusik, Lucien Savin, Dror Feiler

Skapande skola

Passar väl in i Skapande Skola, då det nu går att använda Skapande Skola-medel till att köpa in scenkonst. Vi har ett digert lärarmaterial till föreställningen och eleverna får också med sig varsin bok av Hedi Fried ”Frågor jag fått om Förintelsen” (till den finns också lärarmaterial). Om skolan önskar finns det även möjlighet till efterföljande samtal med ensemblen.