I GRÄNSLANDET – VEM ÄR DU? (arbetstitel)
Teater Tribunalen
För åk 9 och uppåt om hur snabbt och ”smärtfritt” språkbruk och mentalitet kan förändras i ett samhälle och hur det otänkbara plötsligt framstår som helt naturligt.
I GRÄNSLANDET – VEM ÄR DU? är en föreställning för åk 9 och uppåt om hur snabbt och ”smärtfritt” språkbruk och mentalitet kan förändras i ett samhälle, och hur det otänkbara plötsligt framstår som helt naturligt.
En grupp avhumaniseras, berövas rättigheter, livsmöjligheter och värdighet. Hur är det möjligt?
Vi vill genom föreställningen, vars utgångspunkt är Rumänien under Andra världskriget, skapa en djupare förståelse för människor på flykt, hur fördomar kan utvecklas till folkmord, hur trauman och tystnad lever vidare i andra-tredje generationen överlevande – erfarenheter som sträcker sig utöver den judiska gruppens och delas av många i Sverige idag.
Två skådespelare och en musiker, i en scenisk mosaik skapad av dramatisk text, musik och rörelse.
Vi erbjuder också efterföljande samtal, eller annan uppföljning till skolföreställningarna, samt temakvällar med samtal, musik och föredrag i ämnet, på Teater Tribunalen.
Föreställningen bygger på:
– Skådespelaren Adriana Savins sökande efter sin rumänskjudiske fars historia.
Varför hade han så svårt att berätta om vad han och familjen hade varit med om?
– Den rumänskjudiske författaren Mihail Sebastians dagböcker 1935-1944,
den tid då Rumänien anammade nazismen som ideologi
– Vittnesmål och reflektioner av psykoanalytiker som Hedi Fried och Primo Levi, samt på ensemblens egna erfarenheter.
Vad är vi människor för varelse – som kan älska så innerligt och agera så grymt?
Vad innebär det att vara 2:a eller 3:e generationen barn till föräldrar som bär på trauman?
Adriana Savin berättar: Min pappa Lucien föddes i Bukarest 1923 i en judisk familj. Under kriget var han i olika perioder i koncentrationsläger. Han ville inte berätta vad han och familjen hade varit med om. Jag har så länge jag kan minnas – tänkt på och funderat över hur han och de, släktingarna på de svartvita fotona, levde? Överlevde? Pappa var musiker – kärleken till musiken och musicerandet var hans livlina.
I sin ”Dagbok 1935-44” beskriver Mihail Sebastian vardagen i Rumänien under krigsåren: de små förskjutningarna i språket, vännernas gradvisa accepterande av brutaliseringen av samtiden och den märkliga motsättningen i att vara fullkomligt delaktig i ett samhälle – som intellektuell, kamrat, älskare – och samtidigt tillhöra dess paria, ”ohyran” som alla andra plötsligt är överens om måste utrotas.
Här någonstans kryper vår egen tid in under huden på föreställningen – vi pratar och tänker annorlunda idag än för bara
10 år sedan och gränserna för det accepterade har förflyttats. Även vårt samhälle, vår tid, brutaliseras – steg för steg.
Koppling till läroplanen
Föreställningen kopplar till;
Samhällskunskap i största allmänhet, om hur demokratiska system fungerar och vad som händer när dessa åsidosätts.
Historieundervisning och undervisning om Andra världskriget och Förintelsen.
Svenska, om hur språket kan användas (i många olika syften) och hur innebörden av ord kan förskjutas.
Estetiska ämnen. Nationella minoriteter.