I gänslandet – Vem är du? ( arbetstitel)
Teater Tribunalen
En musikalisk föreställningsmosaik för årskurs 9 och gymnasiet om hur snabbt och ”smärtfritt” språkbruk och mentalitet kan förändras i ett samhälle och hur det otänkbara plötsligt framstår som helt naturligt.
Inspiration och källor.
Föreställningen bygger bl.a på:
– Skådespelerskan Adriana Savins sökande efter sin rumänskjudiske fars historia.
I gränslandet – vem är du? (arbetstitel) är en föreställning,
från åk 9 och uppåt, om hur snabbt och ”smärtfritt”
språkbruk och mentalitet kan förändras i ett samhälle och
hur det otänkbara plötsligt framstår som helt naturligt.
En grupp avhumaniseras, berövas rättigheter,
livsmöjligheter och värdighet. Hur är det möjligt?
Vi vill genom föreställningen, vars utgångspunkt är
Rumänien under Andra Världskriget, skapa en djupare
förståelse för människor på flykt, hur fördomar kan
utvecklas till folkmord, hur trauman och tystnad lever
vidare i andra-tredje generationen överlevande –
erfarenheter som sträcker sig över den judiska gruppens
och delas av många i Sverige idag.
Två skådespelare och en musiker, i en scenisk mosaik
skapad av dramatisk text, musik och rörelse.
Vi erbjuder också efterföljande samtal, eller annan uppföljning till skolföreställningarna,
samt temakvällar med samtal, musik och föredrag i ämnet, på Teater Tribunalen.
Målgrupp: Åk 9 och uppåt. Premiär 15e sept 2023 på Teater Tribunalen. Turné HT -23 och VT- 24
Föreställningen bygger på:
– Skådespelaren Adriana Savins sökande efter sin rumänskjudiske fars historia.
Varför hade han så svårt att berätta om vad han och familjen hade varit med om?
– Den rumänskjudiske författaren Mihail Sebastians dagböcker 1935-1944, den tid då
Rumänien anammade nazismen som ideologi
– Vittnesmål och reflektioner av psykoanalytiker som Hedi Fried och Primo Levi,
samt på ensemblens egna erfarenheter.
Vad är vi människor för varelse – som kan älska så innerligt och agera så grymt?
Vad innebär det att vara 2:a eller 3:e generationen barn till föräldrar som bär på trauman?
Adriana Savin berättar: Min pappa föddes i Bukarest 1923 i en judisk familj.
Under kriget var han i olika perioder i koncentrationsläger.
Han ville inte berätta vad han och familjen hade varit med om.
Jag har så länge jag kan minnas – tänkt på och funderat över hur han och de,
släktingarna på de svartvita fotona, levde? Överlevde?
Pappa var musiker – kärleken till musiken och musicerandet var hans livlina.
Mihail Sebastian beskriver vardagen: de små förskjutningarna i språket, vännernas
gradvisa accepterande av brutaliseringen av samtiden och den märkliga motsättningen i att vara
fullkomligt delaktig i ett samhälle – som intellektuell, kamrat, älskare – och samtidigt tillhöra dess
paria, ”ohyran” som alla andra plötsligt är överens om måste utrotas.
Här någonstans kryper vår egen tid in under huden på föreställningen – vi pratar och tänker
annorlunda idag än för bara 10 år sedan och gränserna för det accepterade har förflyttats.
Även vårt samhälle, vår tid, brutaliseras – steg för steg.
Hedi Fried:
”Var och en av oss har ett ansvar, både för samhället vi lever i och för oss själva”.
Ur Primo Levis Är detta en människa?
”Om förståelsen är omöjlig så är kännedomen desto nödvändigare, ty det som har hänt kan
upprepas, sinnena kan återigen förledas och fördunklas, också vårt eget. Monster existerar, men de
är alltför få för att verkligen vara farliga; de vanliga människorna är mycket farligare”
Koppling till läroplanen
Föreställningen kopplar till;
Samhällskunskap i största allmänhet och om hur demokratiska system fungerar och vad som händer när dessa åsidosätts.
Historieundervisningen och undervisningen om förintelsen.
Svenska, om hur språket kan användas ( i många olika syften) och hur innebörden av ord kan förskjutas.